Samlade in och analyserade verksamhetskrav och omsatte dem i genomförbara funktioner och user stories i linje med standarderna för datastyrning.

Situation. Kraven kom oftast i form av samtal — någon ville ha något, ungefär, och det föll på utvecklarna att gissa sig till avgränsningarna. Gissningar leder till omarbete, och omarbete är ungefär det dyraste sätt som finns att bygga något på.

Uppgift. Rollen låg mellan verksamheten och tekniken och översatte det ena till det andra: att göra lösa behov till arbete som en utvecklare kunde ta sig an utan att gissa, och att samtidigt hålla det i linje med standarderna för datastyrning.

Handling. Kraven arbetades fram direkt med intressenterna, där de besvärliga frågorna ställdes tidigt i stället för att upptäckas sent, och skrevs sedan ned som funktioner och user stories som faktiskt sa vad ”klar” betydde. Var och en stämdes av mot styrningsreglerna, eftersom en funktion som är användbar men hanterar data fel inte riktigt är färdig. Hela poängen var att någon skulle kunna läsa en story och bygga rätt sak på första försöket.

Resultat. Utvecklingen utgick från tydliga, överenskomna funktioner i stället för halvt förstådda önskemål. Otydligheten minskade, omarbetet minskade med den, och leveransen förblev riktad mot de faktiska affärsmålen — inom ramarna för datastyrningen i stället för att snyggas till i efterhand för att passa in.